Självplågeri?

Just nu sitter jag och slökollar på nån Biggest Loser-repris samtidigt som jag läser bloggar och nyheter på nätet.
Gött!


Det är verkligen hög tid att ge sig ut på min promenix, vilken har blivit en rutin-grej. 
Den tar ju trots allt ca 1,5 timma.
I två dagar har jag även följt med Pirre till Vidingsjö och sprungit femman på kvällen, dagarna innan det ca 7 km på löpbandet med Jossan på gymmet.


.. Jag har verkligen träningsvärk i fram-låren och jag har egentligen ingen lust att gå idag...


Så varför plågar jag mig?
För att inte hamna i Biggest Loser? 
För att det känns bra efteråt? 
För att kunna äta min choklad och glass på jordgubbarna?


Jag tror att det är rädd-att-gå-upp-i-vikt-genen som spökar mest just nu. 
Ibland är det utmaningen att bli bättre som motiverar..
...Oftast är det faktiskt kul!!

Suck, bäst att ta tag i den dära promenaden, ska med Jossan på stan sen och kolla rean. Där alla kvarvarande kläder är i XS eller XL.
Vilket är värst?? 


//Kicki