Spagetti

var länge sedan vi åt här hemma kom jag på nu.
Mina armar känns redan nu, bara en och en halv timma efter boxpasset, som just denna nämnda maträtt.
(inte al dente..)


Om ni sett Jim Carey i "Den galopperande detektiven" där han blir skjuten med bedövningspilar i armarna; så känner jag mig nu! 
De hänger liksom bara där. 

I morron är en annan dag. Aj.


//Kicki