I can see the light!

Nu börjar feberdimman att lätta lite. Jag var hemma från jobbet igår för att kurera mig och inte smitta ner folk med min jobbiga hosta. 
Jag var och smygjobbade några timmar på em, men det är bara några få som vet.


Jossan var mycket road av mina svordommar: jag hostar så jag skiter på mig, var en av dem! moget.. ?
 


Idag hostar jag fortfarande som en kulspruta så snart jag rör mig i en någorlunda normal gångtakt. Trapporna är riktigt jobbiga förstås, det är tur att soffan är så bekväm 

Det positiva är ju att min fossing får vila, men jag längtar verkligen efter att få träna igen. 
Till och med den hatliga crosstrainern är saknad. 
Oops Var kom detta ifrån? Moi?


MEN.. Jag har inte feber längre, YES! så ljuset i tunneln syns därborta iallafall.
Så imorron hoppas jag att kunna gå till min arbetsplats igen, vi har en hel del som brinner i knutarna nu...


Ett nytt köp som jag ska lägga i mina nya skor är dessa små stödgrejjer för hålfoten. Länk

stöd för hålfot

Funderar även på dessa hälinlägg:

Hälsporrekil.  (Finns på Stadium, vill jag handla där efter ha jämfört service med Intersport?)

Nu har jag ju dämpande sulor och även nya skor med bra dämpning, men va fan, måste ju prova allt för att bli bra.

Nu är det dax för Oprah på trean så:

Byebye!

//Kicki